Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10. Okt. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Peru ligger som bekant på västkusten av den sydamerikanska kontinenten, gränsande i norr
till Equador, i söder till Chile och i öster till Brasilien och Bolivia. Landet har en areal, som
är ungefär tre gånger större än Sveriges. Den förnämsta näringen i Peru är jordbruket, men
därjämte bedrives en omfattande odling av bomull, kaffe, sockerrör, kakao m. m. Rika
naturtillgångar finnas även i form av petroleum, kopparmalm, stenkol m. m. Tungsten och
vanadium finnas i större mängder än i något annat land, och bland guld- och silverproducerande
länder står Peru som N:o 4 i ordningen, fastän flera av gruvorna sedan länge äro uttömda.
Desto mindre äro de övriga naturtillgångarna exploaterade, och detta väntas icke ske förrän
tillräckligt kapital och arbetskraft från utlandet står till förfogande.
Förädlingsindustrien, som till större delen äges av utlänningar, är av relativt liten betydelse.
Urinnevånarne i Peru voro indianer av en mängd olika stammar, vilka dock så småningom
förenades till det mäktiga inca-folket — »solens folk». Incas uppbyggde ett stort rike —
sträckande sig långt ned i det nuvarande Chile — vilket hade ett ordnat statsväsen. Rinner
och andra lämningar vittna om en hög kultur.
Uppbyggandet av Inca-riket anses hava pågått i flera hundra år, när spanjorerna i början
av 1500-talet upptäckte Peru och påbörjade underkuvningen av infödingarna. Därmed
började även Inca-kulturen gå sin undergång till mötes. När Peru år 1821 efter flera misslyckade
försök lösgjorde sig från det spanska väldet, var Inca-kulturen ett minne blott. Den nuvarande
befolkningen i Peru — c:a 4% milj. — utgöres visserligen till största delen av indianer, men
dessas inflytande på landets styrelse torde icke vara betydande.
Det gamla Inca-riket hade sin medelpunkt i trakten av Cuzco, belägen på högplatån i
södra Peru. Det var vid en affärsresa till dessa trakter, som S K F:s filialchef i Lima blev
inspirerad till den följande skildringen.
På oräkneliga »leguas» avstånd såg Solen —
Andernas och Cordillernas folks gud —
hurusom dess barn i tidernas morgon
fåvitskt vandrade utan ledning, utan mål. Till
deras hjälp och stöd och för att leda dem med
visdom till lycka och makt skänkte han dem sin
son Inca. På en av Titicacas öar uppenbarade
sig denne först och förberedde indianernas vand-
ring norrut. Av sin fader Solen fick han sin
syster till älskarinna, och solbarnens välde över
indianernas sinnen var mycket mäktigt. Längs
Rio Urubambas, Rio Enes, Rio Apurimacs och
Rio Perenes dalgångar utvecklade sig Solens folk,
ledda av Solens barn och deras ättlingar till
mäktiga nationer och lyckliga människor. Men så
kom till slut den olyckliga dag, då europeiska
- 5 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
