Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Carl XII:s krigare under fångenskapen i Ryssland efter slaget vid Pultawa till freden i Nystad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så väl officerare som manskap. Få voro deremot de Svenskar, som
togo en sådan nödutväg i sitt elände[1].
Här torde vara lämpligt att berätta huru fångarna snart
ytterligare förskingrades och bortfördes till Siberien, der de hade att
utstå den längsta och svåraste pröfningen. Detta skedde på
befallning af Zaren, till följe af ett rymningsförsök, som ett stort antal
officerare gjorde i Kasan hösten 1710, och hvarom mera längre
fram. Fångarna indelades, såsom förut skett, i sviter af 100, som
följde den ena kort efter den andra. När våren 1711 inföll,
färdades de på de sammanhängande floderna på skutor och smärre
fartyg ända till staden Solikamski, der en del fick qvarstanna.
Derefter fortsattes resan landvägen öfver Uralbergets skogbeväxta
höjder till staden Werchaturie, som ligger på östra sidan om denna
bergskedja vid ett pass, hvilket likasom bildar ingångsporten till
Siberien. Under denna färd, som af flere sviter företogs på
vinterföret 1711—1712, fingo fångarna skjuts. Men många Officerare
voro nu så utblottade och nödställda, att de hellre togo penningar
af de bönder, som voro beordrade att lemna dem hästar, och i
stället tillryggalade den långa och mödosamma vägen till fots[2]. I
Werchaturie blefvo några qvarlemnade; men den stora mängden
måste fortsätta vidare och seglade på floderna till Tobolsk, dit första
sviten anlände den 26 Augusti 1711 och hvarest slutligen sammanfördes
omkring 850 Officerare[3]. Andra förlades i Tjumen, Japanchin,
Tomsk m. fl. städer. Några, som på ett eller annat sätt
förbrutit sig mot Ryssarna, blefvo sände till Irkutsk[4], som ligger vid
Sajanska berget, nära sjön Baikal. De, som fått qvarstanna i det
Europeiska Ryssland, hade likväl föga afundsvärdare lott än de som
i Asien måste framsläpa ett uselt lif bland råa och obildade
folkslag, såsom Jakuter, Jukagirer och Tunguser.
Från dessa fjerrbelägna trakter vilja vi emellertid återvända
till fäderneslandet för att tillse, hvilka mått och steg man der
vidtog för att rädda landets „ädlaste och tappraste„ söner ifrån att
förgås af brist på kläder och föda. Ställningen var der mycket
bedröflig. Konungen var borta i Turkiet. Danskarna hade efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
