Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gudamytherna, men aldrig lefvat i folktron annat än som fortplantad
saga eller sång.
Man skall säga och upprepa det, att de fornnordiska mytherna
äro mer eller mindre omedvetna efterhärmningar af den antika
bildningsverldens; jag måste å andra sidan erinra, att hellenerna
efter en närmare bekantskap med de thrakiska och nordpontiska
folken, våra stamfäder, och i synnerhet efter den persiske konungens
härtåg mot skytherna tillegnat sig och ombildat mycket af dessa
folks mythföreställningar. De hafva sjelfve erkänt Apollons
hyperboreiska ursprung. Men visserligen säkert är, att
Baldersbegreppet i sammanhang med Valhallskulten och odödlighetstron
utbildat sig mycket annorlunda än Apollons.
Deremot anser jag det vara en obestridlig sanning, att nordbon,
som genom sin förbindelse med södern under de derstädes
uppträdande götiska krigareväldena lärde närmare känna både antik
gudalära och kristen tro, i begge fallen rönte mycken inverkan,
dock förnämligast så, att den gamla nordiska gudaläran af den
klassiska tillegnade sig mycket af allmän mythbildningsform, medan
deremot det fäderneärfda mythstoffet till sitt väsendtliga innehåll
framträder fullt sjelfständigt och i medveten motsats mot hellenisk
mythologi.
Från och med femte århundradet eft. Kr. synes den nordiska
mythbildningen, såsom medvetet formdanande, hafva tagit sin
starkaste utveckling.
Eddan sjelf har ock på det mest otvetydiga sätt erkänt sitt
lån från den antika bildningsverlden, i det att hon derstädes
förlagt brännpunkten för den menskliga utvecklingen så i ondt som
godt. Ty medan hon å ena sidan identifierat Loke, det ondas
representant, med hellenen, har hon å andra sidan låtit Oden
pantsätta sitt ena öga i den vise jätten Mimers brunn,
verldshafvet, hvilken brunn dock i historiskt afseende blifvit blott
alltför synbart identisk med det haf, som sköljer de klassiska ländernas
stränder. Hon vet, att från det pantsatta ögat utbreder sig medelst
regnbågens färgskimrande brygga en örblandad fors, en kulturens
strömning upp till höga norden. Hon vet, att Heimdalls horn,
som är gömdt under det heliga, vid solsken vana trädet och som
skall gifva tecknet till den stora och afgörande striden, är blott
alltför identiskt med det »Gyllene hornet» i Miklagård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
