Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man måste förvånas öfver den diktande folkskaldens kännedom af
verldshistorien. De tre brödernas syster Gudrun synes mig vara
i allo diktad såsom en historisk bindelänk mellan Gjukungar,
Völsungar och Atle (Attila).
Den rent mythiske Völsungs son Sigmunds likaledes mythiska
personlighet är dock anknuten till en verklig person, nemligen den
södermanländske härkonungen Sbiut, fader åt Alarik, sångernas
Sigurd Fafnersbane, »den för folken förklädde, som Fafner slog».
Alariks moder Sigrid (sångernas Svava och Hjördis), Sbiuts enka
och vidare omgift, var dotter af Orm (sångernas Öilime) och säges
vara af vana-slägt. Anmärkom benämningen Vansö i
Södermanland! Alarik, som säges vara af den Baldurska konungaätten,
uppträder helt plötsligt och oförmodadt inom verldshistorien och
i södern, dit han antagligen kommit såsom ganska ung.
Alarik — säger Jordanes, kap. 29 — »var af en ädel ätt, den
närmaste efter Amalerna, och ledde sin underbara (mirifica) börd
från Balthurnas (Balthorum) slägt, som längesedan för sin
mandoms dristighet bland de sina fått benämningen Balth (båld), det
är djerf (id est audax)». Denna Baldursslägt, efter Balder, är i
afseende å sitt namn likaså rent mythisk som Amalernas efter
Amale och Sköldungarnes efter Sköld, Odens son, hvarom längre
fram skall talas. Vi veta också, att Södermanland är ovanligt
rikt på minnen och ortnamn efter Balder och Vale. Ingenstädes
i vårt land har såsom i Rekarnebygden bibehållit sig det gamla
bruket att upptända eldar å Valborgsmessoaftonen. »De synas då
kring hela horisonten» sade min sagesman, när jag senast besökte
denna trakt. Den som från tingshögen å Kjula ås, der Alarik
låtit uppresa den stora runstenen åt sin fader Sbiut, blickar ut
öfver Rekarnebygdens socknar, Kjula, Jäder, Sundby, Wallby och
Hammarby, han ser framför sig en trakt med storartade och
vördnadsbjudande fornlemningar, som erinra om dem vid Troja på
Mindre Asiens strand och i vissa delar af Hellas. Mig synes af
många skäl antagligt, att i första qvädet om Helge Hundingsbane
nämnda tingshög betecknas med Svarins hög (den edsvurne
förbundsbrodrens) och Söderfjärden med Varinsviken (värnemannens,
af samma gamla rot som Taciti variner och de senare varäger och
väringar). Jäders socken, fordom kringfluten, hette Bränneö (Brandö
i sången) och nämndes af de kristna Tidemans ö (Tillermans ö!),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
