Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konster och skicklige ryttare. En dag, då de ridit ut samman, kommo
de icke tillbaka, utan funnos liggande döda å marken, och antog
man, att de dräpt hvarandra med betseltygen. Någre förmena,
att Erik kommit sig, medan Alrik var död, var borta, — men för
att just i detta tidskifte lefva opp på en verldshistorisk skådeplats!
Ynglingasagans senare afdelning börjar å nyo med två rent
mythiska namn, Alf, den gamle, som satt hemma i ro, och Yngve,
den unge, krigaren, hvars ättlingar slutligen funno vägen till
kristendomen. Denna öfvergångstid är ock på det märkligaste
sätt tecknad i hjeltesagorna. Den gamla Fröjskulten och tillika
det gamla inhemska göta väldet mynna inom Ynglingasagan ut i
Harald Hildetand och Bråvallaslaget. Härefter inträffar slutligen
en ny händelse af stor verldshistorisk vigt. Vi öfvergå till
Vad de hållit
om valens malm,
Ottar den unge
och Angantyr.
Harg han mig gjorde
af hopade stenar,
— det grytet är nu
till glas vordet —
har städse å nyo
med nötblod det färgat:
Ottar hade alltid
lit till åsynjor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
