Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eddans stora skaldeverk är inklädd i den gåtfulla och rent
mythiska drägten [1].
Igor, Ruriks son vardt dräpt år 945 under ett
skatteuppbördståg hos Drevlianerna. Sedan hans gemål Olga antagit
kristendomen och ett fredligt förhållande inträdt emellan det nybildade
ryska riket och det byzantinska, började varägerna från norden å
den gamla varägervägen gå såsom fredliga väringar att taga tjenst
i Miklagård. De lärde då till fullo känna de byzantinske
despoternas ränkfulla styrelsesätt, och har allt detta å nyo gjutit olja
å glödande kol, så att Loke, som ursprungligen var en
mythpersonlighet för elden, inom Eddans skaldeverk blifvit identifierad
med hellenen. Det må för öfrigt lemnas osagdt, om icke Igors
olycka å Svarta hafvets göl gifvit upphof till den yngre Eddans
dikt, att Loke förvandlade sig till en lax (den grekiska elden),
som stack sig undan i Frånångers fors (Bosporen). Men
fruktansvärdare historiska sanningar äro inom Eddan förbundna med
Frånångers fors! Det var Skade, Njärds hustru, moder åt Fröj och
Fröja samt i historisk bemärkelse identifierad med floden
Borysthenes, å hvars stränder det första åkerbruket och bofasta lifvet
böljade, det var — säger jag — Skade, bilden af den i det gamla
ulflandet ammade floden, som upphängde etterormen öfver den
fängslade Loke. När hans hustru Sigyn, den stackars bildande
konsten, som var hans enda blida genius, tömde den fylda skålen,
droppade ettret i Lokes ansigte, hvarvid han vred sig så, att
jordskalf uppkom. Ett genljud deraf lärer hafva förmärkts så
sent som år 1877!
Men ännu några ord, innan jag lemnar de två sista
vandringsskedena i Eddans skaldeverk, Odensfolkets vandringar tillbaka
mot södern. Man har trott och man har sagt, att kristendomen
icke var känd i norden före Ansgarius. I detta tänker jag mycket
olika och dristar påstå, att kristendomen här var bekant och att
kristne här funnos mer än fyra hundra år tidigare. Härom handla
också flere af de yppersta hjeltesagorna. Mer än fyra hundra år
räckte öfvergångstiden, hjadningastriden, kampen mellan hedendom
och kristendom; långsam var striden mellan Heden och Högne,
som dräpte hvarandra, men stodo upp igen att kämpa å nyo, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
