111 (Eddastudier. Brages samtal om skaldskapets uppkomst m. m.)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Var nu Völund icke längre fri, så förtjenade han åtminstone
guld. Men Nidud var icke nöjd dermed, utan sporde smeden, huru
han kom åt så mycket guld, då han icke kunde få det i härnad
eller af jordens äring (å Granes väg) och då det var långt till
guldgrufvan (källflödets fjäll) [1]. Då svarade honom Völund, att han
och hans bröder tillförne egde än mera rikedom, när de med sina
makar ännu lefde i oqvald besittning af sina hem, eller innan
Nidud fått spiran och förjagat Egil och Slagfinn. Han erinrade
sig också (str. 15), att den spåkunniga Ölrun, förr än hon flytt,
uttalat dessa ord, som han då icke fattat, men nu mera med sorg
och harm förstod:

Ej glad nu är han,
som gångar ur skogen.

Konung Nidud gaf sin dotter Bödvild den ring, som han låtit
fråntaga Völund. Sjelf bar han Völunds svärd. Betydelsen af
namnet Bödvild framgår synligast af den angelsaxiska namnformen
Beaduhild, stridsmö. Völund fick tiga och tåla att se sin konsts
vapen buret af den fiendtlige herskaren och sin kärleks symbol
buren af herskarens stolta dotter. Men Niduds sluga maka såg
smedens dolda vrede och sade (str. 16):

talande äro ögonen
hos orm, den enom glänser!
Så skären honom af
hans senors styrka
och sätten honom sedan
i Sävarstad!

Denna befallning verkstäldes så, att på Völund senorna i
knävecken afskuros. Detta symboliska uttryck är grundadt å den
gamla erfarenheten, att smeden, som dagen om får lyfta den tunga
hammaren eller släggan, försvagas i sina knän och varder
snedbent. Och så vardt konstnären satt såsom handtverkare i
köpstaden vid hafvet! Men att Bödvild bar hans egen bruds gyllene
ring, det kunde ej med böter försonas, det kräfde hämnd. Så satt
han, ej han sof, allt jemt han slog med sin hammare, och helt snart
han smidde svek emot Nidud (str. 19). Han beslöt att först vända

[1] fjöllum rinar. Det kan ifrågasättas, om inom Eddorna något enda ord blifvit
så misshandladt och misstolkadt som rin rinnande vatten. Användt i bildlig mening,
såsom t. ex. för »tidens rinnande flod», har man deraf gjort floden — Rhen!

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 19:23:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/sfedda/0115.html

		Eddastudier. Brages samtal om skaldskapets uppkomst m. m. / 111 (1900) Author: Fredrik Sander Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|