117 (Eddastudier. Brages samtal om skaldskapets uppkomst m. m.)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nu torde vi väl ock kunna inse, att eddaskalden, då han med
Targitaos identifierar den skythiske jätten konung Nidud [1], som
underkufvade vanerna, för sitt poetiska ändamål ombildat Lipoxaïs
och Arpoxaïs till Niduds två unga söner, men Kolaxaïs till
Niduds dotter Bödvild, med hvilken Völund aflade barn, sonen
Vidrik Velandsson, en representant och stamhjelte för Sveastammen.

När Nidud underkufvade vanerna, fingo Egils, Slagfinns och
Völunds qvinnor lust till mörkan skog för att bevara sin frihet.
Egil och Slagfinn, åkerbrukaren och krigaren, som undanträngdes
från sin odal, följde åsafolket, när det måste utvandra efter
Balders död. Men smeden Völund, handtverkaren och konstnären, satt
ännu qvar i Ulfdalen, satt bofast vid sin verkstad, bidande sin
ljusa qvinna. Den del af vanafolket, som han representerar, satt
ännu qvar i landet och rufvade öfver hämnd. Sången menar så.

På hvad sätt tog då Völund hämnd? Så, att han lockade
Niduds två söner (Lipoxaïs och Arpoxaïs) till sin smedja,
sägande (str. 21):

Kommen, en af två,
en dagen dernäst,
så låter jag guldet
er gifvet varda!

Men när de kommo till smedjan, afskar Völund deras hufvud
och lade deras läggar under läskhon: han svalkade Lipoxaïs och
Arpoxaïs, som icke kunnat taga det från himlen fallna guldet, ty
det brann ännu och brände deras händer! Deras hufvudskålar
gjorde han till dryckeskärl och sålde dem åt Nidud; men af de
båda piltarnes tänder, och de vordo draketänder, gjorde han
bröstsmycken (brisingasmycken) åt Bödvild, Niduds dotter, sina
föräldrars arftagarinna. Berättelsen om det från himlen fallna guldet,
som brann, belyser också eddamythen, att vanerna, när de
anföllos af den skythiske jätten, offrade Gullveig, som tre gånger
kastades å spjuten vid offringen åt Oden. Men hon dog icke af
sina sår, utan befans vara ond till sin natur [2].

[1] Nidud kallas Niarernas drott. Ordet Niarer har samma rot som Njärd, Njärun
m. fl. neml. af næra nära, förskaffa sig föda. Niduds så väl som Völunds boning
kallas ändlångan sal efter de stora skythiska slätterna.
[2] I den gamla sagan om Askepoten och hans tre bröder, som friade till en
prinsessa, erinras om guldets brand (genom uttrycket glödande ugn). Askepoten betecknar
i sjelfva verket jordodlaren i samma bemärkelse som Amlet. Hans fullhorn erinrar
om Fröjs ymnighetshorn, hvarmed han dräpte Bele, representanten för vildmarken,
som sädesodlaren småningom lägger under sitt välde.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 19:23:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/sfedda/0121.html

		Eddastudier. Brages samtal om skaldskapets uppkomst m. m. / 117 (1900) Author: Fredrik Sander Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|