- Project Runeberg -  Eddastudier. Brages samtal om skaldskapets uppkomst m. m. /
125

(1900) [MARC] Author: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Mysing förde med sig qvarnen Grotte som ock Fenja och
Menja och bad dem mala salt. Vid midnatten sporde de, om han
icke fått leda vid salt; men han bad dem mala än längre. Derpå
molo de blott en liten stund, innan skeppen sjönko (i
Petlandsfjorden); och vardt derefter ett svalg i hafvet, der sjön störtar in
i qvarnögat. Sjön gnyr, när qvarnen gnyr, och då varder vattnet
salt.

1. Nu äro komna
till konungens hus
de framsynta två,
Fenja och Menja:
äro hos Frode,
Fridleifs son,
de mäktiga tärnor
i träldom hållna.

2. Fram till qvarnbänk
förda de vordo,
gråa stenen
i gång att sätta;
rast han ej gaf dem,
ro ej heller,
förr’n trälinnornas
tramp han hörde.

3. Tjut var låten,
de tyst lättfärdigas;
[de läto den höras
och högt ljuda:]
»sänkom lår’n
och lättom för stenarna!» —
Än mera bjöd han
möarna mala.

4. De sjöngo och svängde
snurrande stenen,
att Frodes mesta
folk hann somna;
då qvad Menja
till mälden kommen,
[hårdhugadt trälpar
allt högre talte:]

5. »Gods molo vi Frode,
molo till lycka
rikedom fullt opp
å fägnadsqvarnen:
han sitte på guld,
han sofve på dun,
att viljestark vaka! —
då är väl malet.

6. »Här skall ingen
den andre skada,
till arghet bringa,
till dråpsmål egga,
ej ens med hvässadt
svärd hugga till,
om än broders bane
bunden han finner!»

7. [Handen fick hvila,
hällen stanna,]
då gnolade han
sin gamla sorglåt:
»sofven ej, I,
ej salens hanar,
eller längre än som
en sång jag qväder!»

8. »Ej var du, Frode,
vis till fyllest,
talför bland män,
när du trälparet köpte;
valde efter styrkan
och skapnadens skick,
men af hvad ätter
ej du sporde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:23:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfedda/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free