Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tia (som något hade) högg ärilsrunor (fredsrunor);
Obar (som intet hade) och Hite (som gjorde löften),
vi två skrefvo korparunor (stridsrunor).
Lika litet som man här torde kunna läsa fram »vi två,
Haraban och jag jarl», lika litet lärer man väl ock få ut »jag jarl» ur
inskriften å Benormen från Lindholm, hvilken med syn för saken
och ett sant uttryck för ett sammanhang helt enkelt säger oss:
»Jag (neml. ormen) ärils-snide lagar, hat att snärja».
4. Gök-stenen.
Vid Näsbyholm i Härads socken af Södermanland, i närheten
af det nu mera igengrundade Eldsundet. Senast beskrifven och i
afteckning bekantgjord dels af C. Säve [1] och dels af R. Dybeck [2].
Run- och bildristningen är anbragt å ena sidan af ett stort
erratiskt granitblock, som är omkring 10 fot högt och 17 fot bredt.
Ytan är i sig sjelf temligen ojemn, hvartill kommer, att det hårda
klimatet under århundraden gjort sitt till att fräta å den något
otydliga ristningens linier. Till venster har ett stort stycke af
stenen med en del af ormslingan och dertill hörande runor brustit
loss, hvarvid tillika afflagat en mängd större och smärre flisor.
När Säve i Juli månad 1868 besökte Gökstenen, var nyssnämnda
stycke icke längre till finnandes, utan ansågs förloradt; det
anträffades emellertid kort derefter af friherre O. Hermelin i en
angränsande åker. En teckning deraf meddelades Säve; men hvarken
han eller Dybeck kunde få det affallna stycket att passa
tillsammans med stenen i öfrigt, hvarföre icke heller någondera af dem
lyckades läsa runskriften i dess helhet eller att få något
sammanhang deri.
Sysselsatt med denna fråga reste jag till platsen i Juni
månad 1880. Det var en vacker och solbeglänst dag. Till en början
misströstade jag dock att kunna urskilja de mycket nötta figurerna
och kontrollera de medhafda teckningarna; men när solen började
belysa det ristade fältet från sidan, fylde sig de uthuggna
fördjupningarna med skugga, hvarigenom både runor och bilder för några
[1] I Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-akademiens handlingar för år 1868;
hvarjemte Säves afhandling i ämnet är öfversatt till tyskan under titel: »Zur
Niebelungensage. Siegfriedbilder, beschrieben und erklärt von Prof. Carl Säve. Aus dem
Schwedischen übersetzt und mit Nachträgen versehen von J. Mestorf, Hamburg 1870.
[2] Nemligen i Runa, andra samlingens andra häfte sid. 28 ff., Stockholm 1875.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:23:11 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfedda/0154.html
