Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äfven detta upptäcker man, när man börjar
studera den gängse moralen.
Den har plats för lagliga förbindelser, för
celibat och för prostitution, men ingen plats
för kärleken.
Denna upptäkt väckte våra unga diktares
sorg.
Diktare ha nu sedan urminnes tider kallat
kärleken för lifvets poesi.
Feminismen gör detsamma och ser därtill
i kärleken ett stöd — icke en fara — för
moralen.
Tillsammans sörjde de öfver kärlekens
förvisning.
Af sorgen kom allvar.
Allvaret sopade bort den halft frivola,
halft mystiska ton, som äldre författare hade
brukat antaga, när de talade erotik.
Skillnaden på ton tiderna emellan är
verkligen förvånande stor.
Slår man upp de gamla författarne och
läser deras utgjutelser om kärlek, kunna ju
dessa ofta vara skönt inspirerade och äfven
oskuldsfulla — någon gång — men de äro
oftast pojkaktiga, ja, slyngelaktiga genom en
viss tanklös grymhet — och i jämförelse med
dem förefalla våra ungdomar som mogna män.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
