Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stadsläkarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till bondhustrurna gick hon ofta långa vägar i deras
barnsnöd, sökte lindra deras lidande och bistå dem, att ej de måtte
låta sitt späda barn omkomma.
Ett sådant kall bland sina medmänniskor av detta släkte
håller jag för att vara av gudomlig innebörd, ej mänsklig. Och
det är förvisso gudomligt.»
Vem var denna fru Anna Sture, vars nu förbleknade minne
en gång så vackert hyllades? Så vitt jag kunnat finna, var
det riksrådet Hogenskild Bjelkes ädla maka, dotter till
Svante Sture och död vid 50 års ålder den 6 mars 1595. Det
slott, som France sade sig ha besökt, torde med tämligen stor
visshet varit Hörningsholm, som ägdes och beboddes av nämnda
herrskap.
Loccenius’ och France’s enahanda meningar om den svenska
folkhälsan voro väl endast att uppfatta som litterära
artigheter, dikterade av dessa tvenne utländske mäns något
överdrivet fördelaktiga omdöme om och välvilliga syn på det land och
folk, som de gästat. För den förre, som grundligt levde sig
in i de svenska förhållandena, blev Sverige slutligen hans
egentliga fädernesland.
Deras skönmålning motsvarade dock ingalunda verkligheten,
ty efter vad man försport av andra samtida skribenter, låg
landet öppet och värnlöst för horder av utländska charlataner och
inhemska kvacksalvare, utövande både den vita och svarta
magien, dragande omkring från den ena staden och
marknadsplatsen till den andra, »stjälande liv, hälsa, gods och penningar
från många människor» som Henrik Schmidt i sin Örtebok
kortfattat och fyndigt beskriver detta följe. Under sådana
förhållanden skulle man i motsats till Loccenius hellre velat säga,
att en av rikets största olägenheter var bristen på kunniga
läkare. Sextonhundratalet blev dock därutinnan en vändpunkt.
Det länder staden Göteborg till icke ringa heder, att den
var den första av alla städer i riket näst huvudstaden, som
fick egen stadsfysikus eller stadsläkare. Detta måste dock
räknas de invandrade holländarne och ej svenskarne till förtjänst.
Hade Göteborgs befolkning varit utan detta främmande
inslag, så hade den nog som i andra städer tagit sig ytterligare
en hundraårig funderare och betänketid på saken. Nu gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
