Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stadsläkarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilkas öden ock livsverk förblivit höljda i dunkel. Om några
av dem kan med fog sägas ungefär som om vädret: man vet
icke vadan de kommit och vart de farit. Om de flesta övriga
här upptagna gäller, att underrättelserna om dem äro
sparsamma och obetydliga. Ej många uppgifter utöver vad
Sacklén lämnat i sin beundransvärt fullständiga läkarhistoria ha
stått att om dem uppbringa. Det bidrag, som därför här
lämnas till Göteborgs läkarhistoria, utgör huvudsakligen
fyllnadsstoff av lokalhistorisk beskaffenhet. Det torde kunna främja
och befordra den saken, att de äldsta göteborgsläkarnes
levnadsomständigheter därigenom framträda något tydligare ur
sitt dunkel och att deras förbleknade minne och namn röna
den tillbörliga hedern att väckas till hågkomst och erinran i
deras gamla stad, enkannerligen hos denna stadens läkare.
Det är säkerligen ej utan sin nytta att en kårs historia och
traditioner upplivas och bevaras. Det stärker sambandet
mellan generationerna. De svenska regementenas
personhistoriska skildringar, ävensom stiftens herdaminnen äro
efterföljansvärda föredömen därvidlag. Läkargeneration efter
läkargeneration från de tidigaste till de senaste ha dock varit
arvtagare till kallets både svårigheter och heder. Det är
tillbörligt, att man lär känna de föregångare, som efter varandra
banat väg för sina efterföljare, helst de burit ansvar av samma
slag och haft likartade erfarenheter av motgångar och
framgångar i kallet, vad som förr benämndes crux et honora
medicorum, läkarkallets kors och heder. Crux medicorum är ett
gammalt uttryck, som inbegrep alla kallets svårigheter, till
vilka ock räknades besvärliga patienter. På det senare slaget
av läkarnes »crux» gavs ett mycket tidigt exempel även i
Göteborgs historia.
Superintendenten i Göteborg, Sylvester Phrygius, fällde
nämligen i ett brev till Gustav II Adolf, daterat
fastlagssöndag 1627, ett rätt ampert, men förmodligen fullkomligt sant
omdöme om »medici här i landet». Han beklagade sig
nämligen över den svåra sjukdom, han ådragit sig i händer och
fötter, men som dessa medici inte hade någon kunskap om
och därför ännu mindre kunde med tjänliga medel fördriva.
Den kritiska utlåtelsen träffade nog närmast den holländske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
