Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stadsläkarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den biskoplige patientens åkomma. Han vann å denna
avhandling Medicine Doctorsgraden i Helmstädt 1657.
Det var nog inte allt för lätt att upptaga praktiken som
efterträdare till Specht med dennes stora läkarerfarenhet och
långvariga verksamhet i det medicinska lärdomslandet
Holland. Det svenska försöket i Göteborg slog tyvärr ej heller så
väl ut, som man ville önskat. Oestenius, som ändrat sitt
namn till Östring, tycks ej haft det rätta handlaget som
läkare, men synes i övrigt varit en högt värderad person, som
dock efter allt att döma gjorde sig betydligt mer gällande vid
debatterna på rådstugan än som läkare vid sjuksängen. Sedan
Östring gjort tjänst i fem år och på det sjätte, fann
magistraten sig föranlåten att i augusti 1669 meddela sin landshövding,
guvernören Sparre, »att Östring icke efter allas åstundan så
lyckosam varit in praxi, dock för sin vocation och eljest
(visade) duglighet till annat i communi vita icke kan förskjutas.
Alltså hava vi gjort med vår för detta medico Doctore
Östring den förändring, att vi hava antagit honom för en
rådman på vårt rådhus och därför burit omsorg om en annan
kvalificerad man, som in praxi kan vara felicior (lyckligare.)«
Efter 1670 titulerade man sin förre doktor för rådman. Hur
bittert och förödmjukande måste det ej känts för Östring med
denna säkerligen enastående tvångsomläggning av
levnadskallet. Det är svårt att tro, att Östring verkligen förskyllt en
dylik degradering. Den förefaller därför ha varit lika onödig
som brysk. Allmänna meningen tar nämligen allt för ofta
miste i läkarsaker. Erkännas måste dock att magistraten
behandlade Östring med en viss grad av försynthet och
skonsamhet. Man ville nämligen ej sätta honom på bar backe utan
lät honom som nämnts uppbära salarium som rådman. Att
Östring dock ej lade de medicinska vetenskaperna alldeles å
sido, framgår av, att han i Göteborg 1677 utgav en populär
skrift om febermedel (Febrifuga sermone populari Gothoburgii
Anno 1677 in 8:o).
Om något exemplar av boken finnes i behåll är mig obekant.
Östring tycks ha hört till tyska församlingen. Han erlade
nämligen de s. k. »tyska tomtepengarne». Enligt taxan för
desamma pro a:o 1676 bodde han vid Stora Hamnegatan. Där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
