Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stadsläkarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enklare fältskärskirurgien hos fältskären Köpke samt i farmacien
hos sin mosters man, apotekaren Ermersch å Enhörningen.
»Competitorer» till den efter Kellander vakanta platsen
voro tre, herrar doktorerna Jacob Sjöberg, J. Carelberg och
Herman Herttell. Ingen av dessa kunde dock mäta sig med
Kilian Stobaeus »i anseende till det goda berömmeliga
lovord av lärdom, beprövad erfarenhet och praxin uti läkarkonsten
såväl som dess fromma och stilla leverne.»
Det skulle dock ej dröja länge, innan den hårda erfarenheten
kom Stobaeus att inse, det hans nyvunna beställning alldeles
överskred måttet av hans svaga kroppskrafter. Stobaeus var
av naturen mera en kammarlärd. Egentligen hade han ej
heller sökt befattningen i fråga. Det förhöll sig fastmer så, efter
vad han själv skrev till Collegium medicum,[1] att man i
Göteborg mycket yrkat och drivit på hans skyndsamma ditkomst,
emedan orten var förlägen och ingen medicum hade att tillgå.
Han hade därför knappt kunnat underlåta att med sin närvaro
betyga borgerskapet därstädes sin tacksamhet. Detta brev
skrev han den 24 augusti 1724 efter endast ett par månaders
vistelse i staden och tillade: »Men såsom jag nu redan finner
att min egen, Gud bättre! allt för svaga hälsa och krafter
alldeles icke kunna uthärda och framdeles väl förestå en så
mödosam beställning, alltså nödsakar jag mig härifrån avsäga och
lämna detta brödstycket till någon annan — och jag imedlertid
begiva mig till mina förra Otia literaria och därvid än vidare
avvänta tiden, om det den Högste en gång skulle behaga mig
vid någon akademi antingen då var in Medica eller
Philosophica Facultate till ett roligare bröd, som mer med huvudet
än med fötteina skulle förtjänas, förhjälpas». Han anhöll
därför, att Collegium medicun täcktes detta hans hopp stadfästa
på något sådant sätt, att han bleve hulpen helst till Academin
i Lund, där han några år bortåt haft all möda ospard till att
vinna ett gott vittnesbörd, »som jag ock förmodar av de
rättsinta alltid där kunna erhålla.»
Stobaeus fick snart sin livliga åtrå till Lund och de stilla
studierna hos dess alma mater[2] uppfylld. Han vann i detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
