Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Apoteken och Apotekarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varit lika belåten, som de båda examinatorerna. Olaus
Bromelius synes ha vinnlagt sig med allvar och nit om apotekens
skötsel. Detta var mindre underligt, när man vet, att han var
sin tids kanske främste botaniker i riket. Yttermera hade han
i nio år i Stockholm tjänstgjort som »Herborist», vilken
befattning bestod i »att lära apotekarne och andra att känna och
upphämta de gräs och örter, som hos oss växa.» Apotekarne
kunde således med fullt fog i honom se sin mästare och förman,
när det gällde grundlig kännedom av den betydande medicinska
arsenal ur växtriket, som denna tid var tillfinnandes å
apoteksvindarne.
Särskilt ivrade Bromelius för att få i gång
apoteksvisitationer vid göteborgsapoteken. I en inlaga till magistraten
beskrev han i livliga ordalag, »hur det var en övlig, nödig, nyttig
och berömlig sed i alla förnäma städer, att apoteken
visiterades av stadens physicus en gång om året, detta för att göra
en skillnad mellan de medikamenter, som friska och tjänliga
äro och de gamla förlegade, oduglige och skadlige».
Bromelius sammanfattade sina tankar om apoteksvisitationerna i
följande uppmuntrande ordalag: »Det verket icke allenast synes
lända de nödställde patienter till nötto, gagn och stor
säkerhet, läkaren till tryggare samvetsstyrka, orten och jämväl de
goda herrar apotekare till ett lovligt beröm», och därmed borde
ju alla vidkommande parter vara belåtna. År 1709, då
Nerecius var apotekare på Stjernan och Ermersch på Enhörningen
synes borgerskapet velat bestrida apotekarne ett av deras
privilegier, nämligen befrielse från skyldighet att utgöra brandvakt.
Man må ej förtänka dem, att de höllo på detta sitt privilegium
och därför gjorde sig underrättade hos sina Stockholmskolleger,
hur dessa hade det ställt i berörda avseende. De mottogo ett
den 31 januari 1710 daterat brev »med vänlig underrättelse»
samt undertecknat av J. F. Strobell på Enhörningen, J.
Berendt på Hvita Björn och D. Roberg på Lejonet. Därav
framgick att apotekarne i Stockholm med tjänstepersonal och
drängar voro helt befriade från ovannämnda onus. Detta
ansågs så mycket mer som en självklar sak, alldenstund
apotekarne enligt sin avlagda ed »nattetid hade att uppvakta å
apoteken vid behov för de sjuke.» Därmed torde frågan för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
