Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Apoteken och Apotekarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Apothec, Rath, That u. Vermögen nützlich gewesen und hat
dahero einen guten Nahmen hinter sich gelassen. Das beste
aber, was an ihm zu rühmen ist, bestehet danin: Er war ein
Freund des Herren Jesu! Er war die letzte Zeit in täglicher
Bereitschaft.»
Här skall nu anföras en liten episod rörande de bekymmer,
som en välvis lagstiftning kom att förorsaka apotekarkåren i
gemen, däri ingripna våra göteborgsapotekare Bauch och
Luth.
En kunglig förordning angående brännvinsbränning torde
ha utkommit 1740, som i icke ringa grad inskränkte apotekens
friheter och försvårade laborationerna å desamma. Apotekens
destillationspannor hade nämligen blivit förseglade och
rättigheten till brännvinsbränning tycks ha fråntagits apoteken.
Detta måste nämligen ha varit anledningen till den skrivelse,
som apotekarne Bauch och Luth i Göteborg den 14 Januari
1741 avsände till Collegium medicum. Denna deras skrivelse
föredrogs vid Collegii sammankomst den 26 Januari och
innehöll en begäran om att Collegium ville hos Kunglig Majestät
underdånigast intercedera om att apotekarne måtte få bränna
så mycket brännvin, som ginge åt till apotekens egna behov,
närmare bestämt efter 12 tunnor spannmål vardera per år och
att deras destillerpannor åter måtte lämnas dem fria till det
dagliga bruk, som respektive apoteks förnödenheter krävde.
Med anledning av denna skrivelse beslöt Collegium att följande
dag genom pedellen till överläggning uppkalla samtliga
huvudstadens apotekare för att med dem rådslå i ärendet. Dessa
senare voro ej så blygsamma i sina anspråk som deras
kolleger i Göteborg utan ansågo sig i medeltal behöva för varje
apotek 5 à 6 oxhuvud brännvin årligen, vartill åtginge 40 tunnor
säd till varje apotek. Collegium fattade därefter ställning till
frågan och sade sig på intet sätt vilja ge anledning till Kunglig
Majestäts nådiga och hälsosamma förbuds överträdande vid
brännvinsbrännerierna, men önskade däremot söka befrämja
apotekens vidmakthållande till det allmännas tjänst och nytta
och trodde, att apotekarne därför kunde vara hulpne, om de
finge tillstånd att bränna 20 tunnor spannmål vardera årligen
för medicinalier, varför det beslöts att Collegium skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
