Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Apoteken och Apotekarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Ostindiska Kompaniet, som ägde copverdieskeppsvarvet
Viken, att skäl ej funnos till klagomål och att personalen vid
dessa anläggningar både bittida och sent blivit försedda med
goda medikamenter för billigt pris. I dessa intyg instämde
jämväl ägarne till Reparbanan och sillsalterierna i och utanför
Masthugget, landeriägare och lägenhetsinnehavare
därsammastädes. Ingen funnes därför, som hade giltigt skäl att påstå,
att någon sjuk utom staden på långliga tider skulle tagit skada
av brist på medikamenter, till följd av att stadsportarne
nattetid voro slutna. Beträffande farmacie studiosus Rönnerberg
framhöllo stadens båda apotekare, att om han finge det
begärda privilegiet, skulle detta vara att förfördela dem i deras
näring och ej nog med dem utan ock stadens handelsmän. Det
vore nämligen sannolikt, att han till sin bättre utkomst
ämnade tillsaluhålla åtskilliga till kryddkrämarhandeln hörande
persedlar och specerier, oaktat det i lag var förbjudet att utom
stadens tullar hålla öppen bod. Dylika varor hörde dessutom
ej farmacien till.
Läkarna i staden hade i frågan en annan mening, som gick
stick i stäv med apotekarnes. Både andre stadsfysicus
Gråberg, stadsfältskären Engelhart och fältskär Meincke
påvisade tvärtom nödvändigheten av ett dylikt förstadsapotek.
Gråberg framdrog som stöd för sin åsikt den betydande
folknumerär, som fanns inom ifrågavarande område, och som enligt
hans uträkning belöpte sig till 5875 personer. Denna uppgift
blev genom magistratens försorg rättad av
mantalskommissarien, välbetrodde Stare, som genom sammandrag av
mantalslängden kunde uppvisa att folknumerären ej var högre än 1400
personer, »av begge könen och alla åldrar». Båda hade
förmodligen rätt. Stare var skyldig att strängt halla sig till
invånarantalet inom förstadens gränser, och han hade därför
formelt rätt. Gråberg hade medräknat de ovan uppräknade
folkrika områden, vilka lågo utanför stadens gränser i
Majorna, som denna tid hörde till Örgryte, och än längre ut till
Frölunda.
Magistraten uttalade sig avstyrkande på grund av förebragta
skäl. Frågan hade dock gått framåt så tillvida, att apotekarne
Sasse och von Aken erbjödo sig att hålla invånarne i förstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
