Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fältskärerna och Stadsbadarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samuel Ödman skildrade som bekant i sina berömda,
»Hågkomster», hur det tillgick, när han själv i sällskap med prosten
och adjunkten tog sig det ordinarie julbadet i prostens badstu.
Beskrivningen ger en mycket åskådlig och nästan kännbar
föreställning om den påfrestande ritualen vid ett dylikt bad. Denna
beskrivning lär dessutom ha den egenskapen att vara den enda
i sitt slag i den svenska litteraturen. Kläderna lades utanför
badstudörren i fria luften. Därefter intog vederbörande sin
lave efter smak, ju högre mot taket dess hetare bad. Man låg
därvid på blotta brädet i en stekande imma, mot vilken »den
häftigaste scirocco var att räkna som en förfriskning». När
transpirationen var i full gång, var tiden inne för den badande
att medelst en i ljumt vatten doppad björklövskvast »värre
än en kapusinermunk» gissla sin lekamen, tills den fått nästan
samma livligt röda färg som en kokt kräfta. Efter denna,
grundliga bastonad övertogs den vidare behandlingen av en dräng,
som med sina barbariska nävar företog tvagningen från
hjässan till fotabjället, avslutande den föga klemiga proceduren
med att ösa en skopa varmt vatten över sitt offer, varmed
detta bad »à la Tartare» var avslutat. Därefter påtogos de
iskalla kläderna, som legat ute i en köld, som ej sällan nådde
både 12 och 16 grader. Därpå gick man påklädd någon stund
till sängs och lät under denna vila uppfriska sig med en dryck
av gammalt marsöl.
Ödmans beskrivning gällde badstugan på landet. I
Stockholms offentliga stadsbadstugor gick det ej fullt så hårdhänt
till. Italienaren Magalotti berättade i en reseskildring från
Sverige 1674, att det inre i badhusen, varmed förmodligen
menades lavar och väggar, var beklätt med vitt linne, samt att
allt betjänande i badet besörjdes av kvinnor, dock ej av svenskor
utan finskor, det senare enligt vad en annan italienare berättat.
Säkert voro badstugubaden, som ju brukade tagas på
lördagarne, av en utomordentlig hälsobevarande och härdande
verkan. Man kan tryggt påstå att dessa bad, som ingen
fordom utan tvingande skäl underlät att taga, voro en faktor i
kroppskulturen, som numera saknar motstycke inom de breda
lagren av befolkningen. Badstugubadens betydelse kunde ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
