Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äldre sjukhusinrättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för stenkörning till brunnen vid sjukhusen». Denna räkning
har sin förhistoria. Den omnämnda brunnen var ett allmänt
glädjeämne i staden och var något att taga vara på samt gav
anledning till ett lyriskt rådstuvuprotokoll för den 27 juli
1665. Det är själva landshövdingen Gerhard Leijoncrantz,
som till en del för ordet: »Emedan naturen utur Kvarnberget
i denna stad Göteborg en ljuvlig och frisk springkälla sitt
ursprung formerat haver, och man en sådan Guds gåva icke
bör förbigå och vanvårda»; alltså vardt av samtliga det ärbara
rådet beslutet att samma åderkälla för dess sköna och friska
vattens skull till en tarvlig djuphet uppgrava och rundt om
med sten av stadens medel besättas skola. Den skulle
därigenom bliva stadens borgerskap och garnisonsfolk till
commoditas och nytta.
Stadens borgare visade över denna nyfunna springkälla
nästan samma oförställda glädje och hugnad, som Israels
barn i den torra öknen, när Moses med sin stav skaffat dem
vatten ur hälleberget. Och de hade därtill goda skäl, ty om
också borgerskapet ej precis behövde försmäkta av törst fick
man dock släcka densamma med det föga njutbara vattnet
från gårdsbrunnarne och ur vallgravarnes och kanalernas
tjockflytande innehållsrika fluidum. Därigenom förstår man
lättare den glada iver, med vilken de omfattade sin
landshövdings, den göteborgske Moses, proposition om lämpliga mått
och steg att omedelbart tillgodogöra sig den ur Kvarnbergets
djup framspringande vattenådern. Lars Erikssons
stenkörning till brunnskaret var den närmaste följden av rådets
beslut.
Vid denna stadens brunn, där stadsborna med ok och spänner
hämtade friskt vatten till hushållen, låg som vi funnit
sjukhuset eller sjukhusen. Tydligen funnos nämligen ett par stuvor.
Trots deras skröplighet och bofällighet buro de dock vittne
om att det fanns god vilja och iver att följa det höga mönstret
från huvudstaden. Ty säkerligen voro utom Stockholm de
städer lätträknade i det dåtida Sverige, som hade hunnit
utrusta sig med en dylik humanitär inrättning. Man får därvid
först och främst se till den goda viljan, mindre till resultatet.
»Ut desint vires tamen est laudanda voluntas.» Om sjukhusets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
