Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äldre sjukhusinrättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för egen del kräva eller mottaga det ringaste kontanta
vederlag skötte han deras blessyrer och sjukdomar efter bästa
förmåga. För att få medel till medikamenter, som voro dem av
nöden, hade han ej annan utväg än att tigga sig till litet pengar
i stadens »förnäma hus».
I det danska fånglägret år 1710, troligen förlagt till corps
de guardesbyggnaden, utbröt en rasande sjukdom, efter allt
att döma en tyfus. Kalldiniker svek därvid ingalunda sitt
frivilliga åtagande som krigsfångarnes läkare och vän. I hans
många sidor omfattande till magistraten ingivna journal har
man alltjämt ett rätt läsvärt aktstycke, som i all
anspråkslöshet bär vittne om hans pliktuppfyllda arbete. Däri har han
antecknat sina patienters namn, deras sjukdomssymtom, den
föreskrivna ordinationen och medikamentskostnaderna för
varje. Sjukan synes ha utbrutit vid larsmässotiden och rasat
till fram i slutet av November. Kalldiniker ville med sina
utförliga uppgifter söka återfå de kontanta utlägg, han haft
för de sjukes medikamenter, summa 40 daler och 11 öre s:mt.
Detta var ju heller inte för mycket begärt, slutsumman blev
ock attesterad och handlingen yttermera försedd med en
vänlig påskrift av den gamle presidenten Hans von Gerdes, som
skrev: »Såsom mäster Caldiner ovanbenämnde specificerade
medikamenter till de fattige danske fångars sjuklighets
curerande employerat, alltså giva vi utav kristligt medlidande
därtill tjugo daler s:mt som härhos följer.» Nedanför tillägges:
»Resten på denna räkning skall ifölje magistratens resolution
betalas av stadens extra ordinarie expensmedel.»
Denna historia om en fattig fältskär, som år efter år utan
annan lön för mödan än de sjukes tacksamhet ej sparade vare
sig tid eller krafter att bispringa den ena kontingenten fångar
efter den andra, är ju visserligen ingen berättelse om en
krigisk hjältedat, men den ger ett vackert drag av den karolinska
tidens beryktade pliktkänsla. »Gror bragdens ära blott på
stridens mark, där tappra krigarn fuktar den med blod?»
Ungefär vid samma tid uppfördes i staden också ett
sjukhus för garnisonen. Staden hade som bekant två slags
befolkning, borgerskapet och milisen. Dessa hade med varandra
intet annat gemensamt än den för borgarne odrägliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
