Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur ett hospitals historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vistas», skriver han, »en magister Winterkorn, som gärna
velat hafva bröd, men ej köttet och alltså mist bägge,
hvilket han i tjugotre (?) år beklagat; denne hade förgätit
världen mer än sin latin, hvilken han talade som en Tullii
lärjunge.»
Hospitalsföreståndarnes största bekymmer efter omnämnda
stora åderlåtning av kassan var att få debet och kredit att gå
ihop. Den årliga staten hade svällt ut ingalunda obetydligt
och torde i mitten och senare hälften av 1700-talet rört sig om
en summa av mellan tretton- och fjorton tusen daler.
Donationsräntorna räckte ej långt. Någon hjälp erhölls av
centonalen eller avancementspengarne, som utgjorde en procent å
stadens betjäntes eller befattningshavares avlöningsstat enligt
Carl XI:s befallning och ordres av den 19 oktober 1695. Man
gav nämligen med ena handen och tog igen med den andra.
Centonalen belöpte sig årligen vid ovannämnda tidpunkt till
150 à 160 daler s:mt, men beräknades 1775 att utgöra cirka
300 daler s:mt årligen. 1695 års bestämmelse om centonalen
blev än strängare, därför att den förlänades retroaktiv verkan
till 1661. Detta gjorde, att åtskilliga sterbhus fingo erlägga
centonalen, fastän vederbörande befattningshavare redan för
längesedan lämnat detta jordiska. För att ta några exempel
fingo sålunda arvingarne efter stadsfysikus Östring, som
avlidit 1685, bekväma sig att punga ut med 78 daler s:mt och
efter doktor Bex, som avled 1691, 44 daler, eller en hundradel
av deras sammanlagda årslöner, vilket torde känts mycket
betungande, så vida inte möjligen sterbhusen av nåd befriades
från denna uttaxering.
I övrigt var hospitalet i stort sett hänvisat att leva på
allmosor. Man gav dock gärna. Där offrades både av de rikes
överflöd och änkans lilla skärv. I det Ostindiska kompaniets
Göteborg fanns det rätt gott om välbärgade och smått
förmögna hem, i motsats till den tryckande fattigdom, som
utmärkte 1700-talets trenne första årtionden. Insamlingen av
frivilliga gåvor av stadens borgerskap och invånare uppgives ha
utgjort från och med 1740 till och med 1772 ej mindre än
62 865 daler och 11 öre s:mt, ingen gång under dessa år
understigande 3.000 daler, men väl överstigande 5.000. Därjämte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
