Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barnavård och Fattigvård samt Fångvård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enkla orsaken, att inrättningen ej var något barnhus utan
fattighus; för övrigt fanns å inrättningen ingen, som enligt
hans åsikt kunde taga vård om barnen.
På frivillighetens väg hade man åstadkommit för
inrättningen en fond, kallad fattighusfonden. För att förstärka
densamma anhöll man redan 1725 om kunglig majestäts
privilegium på utgivandet och förläggandet av en bok, »Guds barnas
gyllene klenodium», innehållande 1. Konung Davids Psalmer
och 2. En fullkomlig Psalmbok. Boken hade redan nittio år
tidigare i sin första upplaga blivit tryckt och utgiven i
Göteborg samt visat sig mycket begärlig bland allmänheten, varför
man hoppades på en god åtgång även av den andra upplagan,
och det var meningen att inkomsten oavkortad skulle tillfalla
fattighuset. Igångsättarna av detta mera ovanliga
bokförlagsföretag voro assessorerna Mathias Schildt och Johan A.
Olbers samt handelsmännen Hans Ström, Claes Habicht,
Johan Busch och Jöns Holst. Uppgift saknas, om hur
företaget avlopp.
De löpande utgifterna för inrättningen bestredos medelst en
del av stadens tolagsmedel. Således erlades till fattighuset ett
öre för vart skeppund stångjärn och plattjärn, två öre för
vart hundrade bräder, ½ öre för var tunna salt och lika mycket
för varje från Pommern ankommen tunna spannmål, ½ öre
för var tunna stenkol och slutligen ¼% på allehanda
kramvaror och specerier, all avgift beräknad i silvermynt.
Man hade gått och hoppats att genom inrättandet av detta
fattighus kunna om icke alldeles utrota så åtminstone avsevärt
stävja och minska det överhandtagande tiggeriet. Detta
lyckades knappast. Med de »unga omkringgående gatutiggarne»
gjorde man utan pjosk processen kort. De pressades till
sjömän eller som termen lydde, de blevo tagna och employerade
till sjöfartsärenden, andra sattes i hantverkslära eller fingo
arbeta vid tobaksspinnerierna. Åtskilliga publikationer mot
tiggerierna sågo dagen. En utförlig sådan utkom den 28 april
1770. I densamma anmodades stadens invånare vänligen att
efter råd och lägenhet sända allmosor till sängliggande sjuka
och husfattige, men däremot ej visa otidig mildhet mot okända
kringstrykande tiggare. Man förbjöds strängeligen att hysa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
