Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Pestilentietider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PESTILENTIETIDER.
SOMMAREN och hösten 1710 var en bedrövelsens och
hemsökelsens tid över stora delar av Sveriges land. Guds
vredes skålar voro rågade. Krig, hunger och dyr tid hade länge
hört till dagordningen. Ytterligare en grym tyrann hade
överfallit landet. Pesten hade landstigit i huvudstaden och
vankade från trakt till trakt som ett utsvultet, »förgiftigt och
skadligt» vilddjur, som dräpte det värnlösa folket i tusental.
Underligt nog voro de västligaste delarne av landet
alltjämt skonade, men man visste ju icke vad den närmaste tiden
eller morgondagen skulle bringa i sitt sköte. Den gruvliga
landsplågan hade dock redan hunnit på sin mordiska väg ner
till Västergötland och Småland och befann sig sålunda endast
några dagsresor från Göteborg. Pestbarnet, som sades
förebåda sjukdomen, hade redan föregående höst låtit se sig i
Fågelås församling i norra Västergötland. Ärlig och beskedlig
Anders Persson, rättare vid Almenäs gård därstädes, hade
en tidig morgon, när han gick till sitt dagsverke, sett det lilla
pestbarnet före sig på vägen, klätt i en vit, fotsid slöja. Först
när han kom fram till herrgården, försvann det ur hans åsyn.
Han omtalade emellertid den märkvärdiga synen för Pastor
loci Hesselius, som lät anteckna berättelsen om densamma i
församlingens kyrkobok.
Sådant kunde hända och tros i den avlägsna landsbygden.
Från Göteborg hörde man däremot ingenting, om att
pestbarnet visat sig, vilket ju borde lugnat sinnena. Förmodligen
ställde man sig dock därstädes mera skeptisk mot dylika
hjärnspöken, än vad pastoren Hesselius i Fågelås gjorde.
Den lärda överheten i Göteborg hade däremot ej glömt sin
gamle Horatius’ råd i farliga händelser: »Tunc tuae res
agitur, paries cum proximus ardet», citerat redan av stadens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Aug 5 15:36:24 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sflakegbg/0239.html
