Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brunns- och dietkurer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin lilla skrift om stadens surbrunn, att Hiernes bok öppnat
ögonen på något var av de läkare, som tillhörde den svenska
läkaregenerationen under sista decenniet av 1600-talet och de
första av 1700-talet. Läkarne föranleddes var och en i sitt
provinsialläkareområde att leta efter mineralbrunnar, och detta
slog, Gudi lov, så väl ut, att sådana brunnar till de fattiges
hjälp blevo upptäckta överallt i riket, somliga visserligen med
kraftigare verkan än andra, varför de ock kunde drickas med
desto större ljuvlighet, allt enligt samme läkares utsago. I sin
begeistring överskattade man de nyupptäckta källorna och
ansåg dem som verkliga »Jugendbrunnen», där man för en
billig penning kunde dricka hälsa och långt liv. Det var de
yverborna svears och göters tidsålder även i avseende på
surbrunnarne. Sådana platser som Spaa, Schwalbach, Duystein,
Pyrmont och Epsom, dåtidens mest berömda utländska
hälsobrunnar, kunde för svenskarnes vidkommande ställas på
avskrivning, då de svenska källorna voro fullt så goda som
Tysklands, Frankrikes och Englands förnämsta källor. Kellander
upprepar de viktigaste svenska källorna i följande ordning:
Medevi, Sätra eller Kila i Västmanland, där doktor Samuel
Skragge var den förste intendenten, Fläckebo i samma
landskap, Falun, Norby, Vårby i Huddinge, känd för sitt kalla och
kristallklara vatten, Viksberg i Salems socken, vars förste
brunnsintendent var arkiatern J. Lindenstolpe, Stockholm,
Ramlösa med Döbelius som intendent samt slutligen
Göteborgs surbrunn. Kellander tilläde försiktigtvis, att han ej
visste vilken av dessa brunnar man borde ge företrädet, men
trodde för sin del, att allt gott, rent, obemängt och klart vatten
vore till hälsans konservation nyttigt och nödigt samt att ock
en springkälla — eller värdzel som han även kallar den — kunde
brukas ej utan önsklig verkan vid åtskilliga sjukdomar och att
för den skull både söta och mineraliska vatten var efter sin art
voro hälsosamma. Göteborgs surbrunn nämnde han sist,
förmodligen var det ren anspråkslöshet, som avgjorde placeringen.
Vem upptäckte Göteborgs surbrunn? Göteborg hade två
källor, som vi kunna kalla den gamla och den nya. Den gamla är
förbunden med stadsfysikus Abraham Bex’ namn. Det var
nämligen Bex, som var författare till ett litet tunt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
