Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter kvällsmaten och sedan en del av gästerna
avlägsnat sig, kommo korten fram. Buden kommo
genast i höjden, men Vester var en klok spelare
och höll sig lågt, passade ofta och bjöd endast
på goda kort. Då hörde han hur en av med*
spelarne sade till en annan, så pass högt att det
skulle nå fram:
— Han har alltid varit en gnidare och stackare.
Det stack Vester att bli kallad gnidare och
stackare. Han retade upp sig och böljade bjuda
högre på sina kort, ibland på rena hackor. När
de andra spelarna sågo värden, som hade mycket
pangar på sig, bli oförsiktig, började de själva
draga in på buden och spela försiktigt. Här var
något att göra sig, här var en att klå på tusen*
lappar. Vester förlorade summa efter summa och
ju mera han förlorade desto högre bjöd han i
hopp att vinna igen. Hans groggar blevo allt
mörkare. Det behövdes ånga under pannan. De
andra drucko ganska försiktigt numera, men
skålade ofta med värden, som alltid drack i
botten.
Ibland stucko de emellan med en och annan
historia om, huru ofta de varit med där någon
suttit med en envis otur, men till slut tagit igen
allt genom ett duktigt bud.
Vester drack och förlorade. Turen som hans
välvilliga gäster talat om, kom icke. När han
slutligen förlorat allt vad han nyss fått för sin
vackra ladugårdsbesättning, måste han sluta.
Gästerna beklagade varmt hans otur, den mest
envisa de sett, och kände sig ytterst nedslagna
över att ha haft oturen vinna ifrån en så artig
och angenäm värd. Så tackade de och gingo,
vardera ett par tusen kronor rikare än de kom*
mit dit. Den som sist gick var en godsägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
