Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lingen! Det var hån förstås. Fast f—n skall veta
att om det har jag aldrig skvallrat ur skolan.
Men det var väl djävulen som behövde ett skratt,
kan jag tro! Så fick han sannerligen ett som
duger!
Som ur flämtande lungor och som ur ett stackars
dödsförskräckt bröst kom det från bädden där
Birgit låg:
— Vilhelm, Vilhelm — — — gossen––-kan
ju vakna!
Därefter en våldsam gråt som kvävdes i kud*
darna.
— Jaså, du sov inte! Du låg och lurade? Och
så fick du höra det––-nå, nå, sanningen kom*
mer alltid fram, antingen man vill eller ej.
Med en ton av djupt, nästan lisande hån fort*
satte han:
— Så skall du väl också höra att jag spelat
bort alla pängarna i kväll. Pängarna för djuren,
du! Nå, det var syndapängar, så de skulle
den vägen. Du köpte mig för dem — — —
Ett skrik från hustruns bädd skar genom hu*
set, vilt och förtvivlat som från en som håller
på att dragas ner i djupet av virvlar. Från gos*
sens rum hördes gråten, ohäjdlig och våldsam.
Vester reste sig vacklande, lutade sig mot dör*
rei 1 ick ut. I dörren hördes ett:
var det?
Men gossen låg i sitt vita linne på knä vid
sin mors bädd, kramade om hennes händer och
-bad, själv gråtande:
— Gråt inte, kära mor, gråt inte.
- 102 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
