Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvinnor och män med kring fackelstänger knutna
händer. Skenet föll matt, men behagligt över
tavlorna och bysterna.
Konstnärn hade tänt en cigarrett i väntan på
sina gäster. Han satt och bläddrade i den första
bok han kunnat nå i bokhyllan. Det var Das
Buch der Lieder. Nu ringde det i tamburen.
Det var Knut Bergsiö, en ung dansk författare.
Värden slog upp av det gula vinet i två glas.
Han bjöd icke först gästen att dricka, utan visade
på den härliga färg det antog när ljuset föll på
det.
— Har du sett sådant sken, Bergsiö?
— Det är som då månen silar genom kvälls*
dimman på sjön där hemma om sommaren. Då
uppstår för ögat en sådan färgton. Färgen sjunger,
den har samma toner som en gammal mästares fiol.
Det ringde igen. Det var Valborg Jensen,
norska till börden och Karin Gabel, dotter till
en svensk*fransk familj. Den förra, dotter av en
rik bergensisk köpman, låg i Paris närmast för
språkets skull och den senare var en ganska be*
gåvad målarinna.
— Valborg, sade Gottfrid sedan han bjudit
cigarretter och slagit i vin, du som är vårt största
geni, kan du förnimma färgernas musik?
— Färgernas spel kan väl alla se och njuta,
svarade Valborg och lyfte glaset upp mitt under
ljuset.
— Spel? Se? Här är det fråga om att höra
musiken, invände Knut.
— Nej, så stort geni är jag inte, skrattade hon.
Det där är bara hallucinationer, det är jag säker
om.
— Så, men kärlekens musik, det är inte hallu*
cination, menade skalden och log samt tilläde i
- 116 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
