Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hon grep honom våldsamt om huvudet och
kysste honom.
Glasen i gröna rummet höjdes. Deras skuggor,
som föllo på väggen, liknade offerskålar, dem
väldiga händer höllo.
— Du tar dig dråplig ut i kväll, sade d:r
Birger, med en särskild tonvikt på adverbet och
med en ironisk blick, till Anna, som stolt och
lycklig kom ut från vita rummet. Hon förstod
ordleken och tog upp den.
— Ser jag då verkligen så mordisk ut?
— Man kan dräpa på mer än ett sätt.
— Ja, på scenen.
— Gottfrid! ropade doktorn. Anna tror sig
vara på scenen, ska vi be henne repetera sin roll
ur Macbeth.
— Gärna! parerade hon. Om du vill spela
mot!
— Nej, jag ber! Jag älskar ännu friheten.
Valborg, Herrmann och Malmstedt disputerade
om konsten.
— Antiken är ännu idag icke uppnådd ens i
Paris, sade Herrmann.
— Jag för min del sätter dock Rodin framför
skaparen av Venus=Milo, förklarade Malmstedt.
Rodin förstår jag, där är kött och blod, där är
lidelse och smärta, där är musklers och nervers
levande spel, antiken är för högtidlig, för stel,
för överjordisk.
— Men vi ha nästan blott spillror kvar av an*
tiken, försvarade Valborg. Och även spillrorna
leva, tycker jag. De ha själar som leva.
— Vilket lugn och vilken oändlig ro vilar icke
över de gamla verken! sade Herrmann. Vilken
- 123 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
