Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
härförare ha kommit och skola komma till oss
från våra fienders läger. Det ligger tragik i
detta, men sanning och sanningen komma vi icke
ifrån.
— Men utan dessa klingor av främmande stål
som slåss för er goda sak, skulle ni icke segra,
inte sant? sporde Valborg.
— Det är sant, det skulle taga en mycket
längre tid, kosta mycket mera offer och smärtor
och nederlag, sade Borg.
— Så är då den sanning, varom Malmstedt
talade, en långt mera bitter tragik för era fiender
än för er, genmälte Halvony.
— Kanske, men månne de fatta den?
— Deras ledare fatta den i dramats viktiga
ögonblick, men de betvinga sig, sade Vak
borg.
— De största tragici i dramat glömmer ni dock,
sade doktorn.
— Vilka då? sporde de andra.
— De bästa klingorna som slåss på er sida,
men som aldrig bli förstådda och ofta förskjutna.
— Det är även sant, sade Borg, detta som
Birger säger. För en Alkibiades’ skull får mången
Temistokles gå i landsflykt. Men detta är ett
annat kapitel, det tillhör historiens offerväsen.
I röda rummet hade ljusen brunnit ut och
det var ganska mörkt. En grupp satt och pra*
tade, men man såg inga ansikten, blott de glö*
dande prickarna från cigarretterna, som liknade
röda ögon.
I gröna rummet, ännu svagt upplyst, satt Vak
borg och Axel Vest. Han hade lyft urnan med
de gyllne tulpanerna i sitt knä och kastade en
och en av de fagra blommorna i vida bågar ner
127 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
