Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trögheten i det svenska folklynnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framför sig hindren hon har att öfverstiga, farorna, som hota,
och den svåra, men ärofulla segern öfver sig själf. En sådan
svårmodighet lär ha funnits hos den store Gustaf Adolf.
Det berättas, att då han var yngling, såg man honom ofta
tankfull och någon gång med tårfyllda ögon; och då någon
frågade honom hvad som gjorde honom ledsen, svarade han,
att han tänkte på de svenska sakerna, så många krig från
alla håll och sin faders dödlighet, och då fylldes hans själ
af sorg, att hans öde skulle vara det att bära en sådan börda.
Förhållandet mellan en föresats och kraften att förverkliga
den är framställd på annat sätt i Tegnérs “Axel“.
Kung Karls drabant har blifvit dödligt sårad och ligger
nu maktlös och medvetslös på sin bädd. Slutligen vaknar
han upp igen; han börjar tala om sina krigarplikter och den
uppgift, som kungen gifvit honom: han måste upp,
ögonblicken äro dyra.
Så talar han i feberyra,
men dödsblek sjunker stridens vän
på fredlig kudde ned igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
