- Project Runeberg -  Framstående mäns tankar om svenskt folklynne /
23

(1905) [MARC] Author: Per Gustaf Lyth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heidenstams Hans Alienus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

frågade modern. “Lyckans söndagsbarn.“ — “Hvad skall du
få för en titel?“ — “Det är nog att kallas herre. Så kallas
gud och göteborgsgrossörerna.“

Vid 22 års ålder förlorade han sin mor. Han var då
anställd vid det vatikanska biblioteket, där hans dagar
förflöto som en dröm bland bokskatterna. Stundom begaf han
sig dock ut på ystra ströftåg. Under en af dessa
vandringar kom han till Tyskland och sammanträffade i en
westfalisk by med några konstnärer. Han föreslog dem att åter
komma tillsammans om femtio år för att fira en fest för
människan. I byn fanns en träbild med ett påsatt
Kristushufvud, som det var “en skräck att se“. Detta Kristushufvud
skulle vid femtioårsfesten tagas bort och ersättas med en
värdigare bild af människan. Genom lott blef Alienus utsedd
att verkställa det fattade beslutet. Det gällde då för honom
att finna en person, som hade ett hufvud, kungligt nog att
passa till en symbolisk bild af människan. Men ingen af
de närvarande tyskarne hade ett sådant idealhufvud. I deras
anlete läste man endast sjuklighetens trötta tankar och
tungsint svärmeri. Helt annorlunda hade han tänkt sig en
idealmänniska. Det är en,

som lugnt och klart kan se och tänka,
en jordisk Zevs med hälsans bruna änne,
fullkomligt nöjd och lycklig med »i dag».
Och endast hennes klassiskt rena drag
vill också jag åt bildens hufvud skänka.


Sådan skall han själf bli, och hans ideal är från denna
stund Phidias’ Zevsbild.

Och i min ringhet skall jag stund för stund
betrakta denna bild, som i er rund
en gång skall kransad blicka ned på eder.
Åt mina drag jag röfva vill från hans
en bleknad glimt, en mattad återglans.


Det är detta löfte, som Hans Alienus har att infria under
loppet af ett halft sekel. Diktens uppgift är att visa, huru
han misslyckas i detta sträfvande.

Någon tid efter detta löfte finna vi åter Hans Alienus i
Rom vid strålande lynne och full af sjudande lifslust. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:27:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfolklynne/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free