Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstams teckning af det svenska folklynnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturen. Vi ändra landskap och lefnadsvanor fyra gånger
om året utan att behöfva förflytta oss, och vi vänja oss att
granska himmel och luft. Skönast är dock senhösten, hemmets
och det andliga arbetets årstid, då brasan brinner, då
dagarna bli allt kortare, vägarna allt tystare och då
julgranarna tåga upp på torget. Det är årets högtidligaste och
mest obeskrifliga stund, då den första snön börjar falla och
hela folket bereder sig till den midvinterfest, som framför
allt gäller den egna härden och känslan för det ärfda landet.
Det svenska lynnet liknar vårt landskap och vårt klimat.
Det är så fullt af motsättningar och så skiftande, att ingen
någonsin lyckats att sammanföra färgerna till en helgjuten
bild. Ytterligheterna slingra sig om hvarandra som i Kanaan
öknarna och vingårdarna och som taglet och guldet i
väringarnas mantelsnodd. Snikenhet och slösaktighet,
världsklokhet och öfverdåd, tröghet och inbillning — allt ligger sida
vid sida. Du hinner knappt tillräkna svenskarne ett fel,
innan du märker, att det är en dygd, och knappast en
förtjänst, innan du upptäcker, att den är ett lyte. Men sådant
svenskarnes lynne gestaltat sig, är det skandinaviens rikaste
och intressantaste — ehuru underskattadt af grannfolken och
förnekadt af sin egen tunga.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
