Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Vasas dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att värna vårt land. Försvarsrörelsen och den ny vaknande
fosterlandskänslan äro utmärkande för detta årtionde.
Hvad vilja vi försvara, då vi försvara vårt land? Vi
vilja värna vår frihet, vår rätt att skrifva våra egna lagar,
att bestämma våra egna skatter, att fastställa de personliga
uppoffringar, som böra göras för staten, t. ex. i form af
värnplikt. Vi vilja värna vår svenska odling: resultatet af
våra fäders strider med tanke, svärd och plog. Vi vilja
värna vår ära, som är ett arf från våra fäder och ännu
kastar sin glans öfver vårt land. Vi vilja värna vår framtid
och våra barns och barnbarns rätt och deras möjlighet att
utveckla sig i frihet och ljus.
Så har det öfver vårt land blåst vårliga vindar, nya
känsloströmningar, under det att tidens ur snart pekar på
sekelslutets sista timme. På samma gång som det gamla
går ned i sin graf, stiger ett nytt sekel upp ur
oändlighetens ocean.
Särskildt för ungdomen är det egendomligt att stå vid
tröskeln till ett nytt århundrade. Det nya århundradet är
ungdomens tid. Och när man blickar på denna ungdom,
gör man sig den frågan: hvad skall blifva af detta barnet?
Den frågan har blifvit gjord många gånger förr. För trehundra
år sedan skref man 1599. Då växte också en barnaskara upp
under allvarligt dystra tider, och bland de barnen var det
en gosse, som hette Gustaf Adolf, och en annan gosse, som
hette Axel Oxenstjerna. Ingen kunde den tiden veta, hvad
de gossarne skulle uträtta i världen. Men den lille Gustaf Adolf
blickade sorgset mot framtiden, och någon gång smög sig en
tår fram i hans öga, då han tänkte på den tunga börda
han skulle få att bära. Och han bar den som en man. Och
hans gossebild hviskar till nutidens ungdom de ord, som en
gång uttalades af gudinnan Athene till den unge Telemakos:
“Blif en man, på det att kommande släkten må välsigna
ditt minne!“
Vi gå ytterligare hundra år tillbaka i tiden till året 1499.
Då uppväxte bland Sveriges ungersvenner Gustaf Eriksson Vasa.
Hvad han blef för sitt land, det veten I alla. Ännu ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
