Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolfs dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjorde Sverige till en stormakt, gjorde det under strid för
ett af mänsklighetens mest ideala intressen. När Gustaf
Adolf löst sin första stora uppgift, som pålades honom af
nödvändigheten: när han räddat sitt land från mäktiga
fiender, som trängde på från alla sidor, då steg han fram ur
sin ärorika obemärkthet. Hittills hade han varit Sveriges
konung; nu blef han Europas hjälte, när han gick att kämpa
religionsfrihetens heliga strid.
Hvad är religionsfrihet? Man kan tvista om betydelsen
af detta ord, och säkert är, att det under olika tider uppfattats
på mycket olika sätt. Kanske att vi lättast utforska dess
mening, om vi göra oss reda för innebörden i ordet religion.
Religion är människans förening med Gud, hon är människosjälens
osynliga lif i Gud. Ingen kan blicka in i själens
innersta djup, och förhållandet mellan människan och Gud
är fördoldt för spanande blickar. Därför är religionen
oåtkomlig för mänskligt tvång, och religionsfrihet är en af
människosjälens oförytterliga rättigheter; hon är en af
grundlagarne i det rike, som icke är af denna världen.
Men religionen har äfven en yttre, för sinnena förnimbar
sida. Däraf hjärtat fullt är, däraf talar munnen, och tungan
bekänner hvad den sökande anden hoppas och tror. Men
vi äro ofullkomliga och ensidiga varelser, och därför fatta
vi icke den eviga sanningen på samma sätt. På olika vägar
söka vi oss fram till den högtstrålande gudasalen. Vår andes
ögon äro färgblinda på olik sätt, våra tungor tala olika språk,
och vi missförstå hvarandra, äfven då vi tala om evighetens
under. Detta är en ofullkomlighet, som aldrig kan fullt
utplånas i denna världen. Må vi därför mot olika tänkande
tillämpa den himmelska kärlekens och den kristna
fördragsamhetens heliga dygd.
Jag har sagt att religionsfriheten, sedd från den inre
sidan, är en af mänsklighetens oförytterliga rättigheter; hon
kan icke gifvas eller tagas genom konungabud. Men om vi
företrädesvis fästa oss vid den yttre sidan af saken, om med
religionsfrihet förstås detsamma som bekännelsefrihet, då är
hon en rätt, som kan skänkas af människor. Och det är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
