Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Sig Folkesons historia - 3. Sig Folkeson kommer till Simlångsdalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
SIG FOLKESON
På Marsjö satt gamle majoren Sodenstierna i
sin karmstol och väntade de sina i ett af de inre
rummen.
Först kom hennes nåd Eveline Sodenstierna
och så fru Louise Beerenfeldt, äldsta dottern. Hon
var änka efter kapten Nils Beerenfeldt.
Sen kom fröken Malvine, som af folket kallades
fröken Gnat.
Sist kom lilla fröken Marie-Sofie. Inte alls
högdragen eller sträf. Bara ett soligt leende öfter
hela flickan. Hon var afhållen af alla, mest dock
af majoren, hennes far, och af stallpojken Sibelius.
Det syntes tydligen att majoren hade svårt att
komma fram med sitt ärende.
Då hördes fru Beerenfeldt: »Till saken,
pappa!» Majoren såg på sin dotter. Det var inte
kärliga blickar som möttes, fastän fars och dotters.
Så började då majoren:
— Kära! Jag har kallat er samman för att
säga att till våren så flytta vi från Marsjö. Ty
nu har jag sålt stället, sålt Sodenstiernarnas gamla
gård. Och ni veta alla hvarför! En adelsmans
skulder måste ju gäldas. Har ni förstått? — Och
han tittade just på fru Louise.
Ja, de hade förstått.
Det var ingen som syntes riktigt öfverraskad.
Det var blott hvad som länge väntats.
Tog till orda fru Beerenfeldt:
— Kan man kanske få veta hvem den nye äga
ren är? En adelsman vill jag anta? — Fru Louise
drog läpparna till ett spotskt löje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
