Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Sig Folkesons historia - 4. Vargarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
SIG FOLKESON
Se, se! Märker du hur det glimmar i deras röda
ögon? Trollögon är det! Ser dn att det dryper
blod från tungorna? Blodiga äro tänderna. Ködt
som en glödande mila är gapet. Ser du att det är
troll och icke vargar? Ser du att det är dig själf
de vänta på, dig, som stört friden i omarkerna och
mörkret i ödeskogarna och i hergen, dig som trotsat,
som trotsat de hemliga makter ! Sig Folkeson, bed
till din Gud.
Då gick löjet bort af hans läppar, alldeles som
ett solskimmer plötsligt viker hort för skuggan. Då
rann det stora modet in i ådrorna och han slog
upp fönstret och tog ett vildt hopp ut bland var
garna. Också nu sprungo dessa åt sidan. Han böjde
sig ner, tog vargskallen och gick lungt tillbaka in
genom fönstret. Vargarna skockade sig strax.
Men folket stod häpet, som slaget af ett Guds
under.
Från den stunden sågo de i Sig Folkeson en
Herrans man och sade honom aldrig emot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
