Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Sig Folkesons historia - 6. Gåfvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
SIG FOLKESON
dalen i sin makt, drifVa oss alla från gård och
grund, göra oss fattiga och usla för att han själf
skall bli rik, stormrik.
— Sååå, säger folk det!
— Och mer till!
— Då tar djäfvulen folket, ty det ljuger!
— Dig först, är jag rädd, Sig Folkeson.
Sig hörde ej detta sista. Han hade slagit
hästen ett duktigt rapp och var långt borta innan
gubben talat ut. Han körde i vildaste fart vägen
fram, ideligen rakt fram, så att hästen skummade.
Han hade för länge sedan kört förbi hemmanet han
skulle köpa. Han sansade ingenting. Han bara
tänkte på hvad bonden sagt, och dessemellan piskade
han hästen.
— Förbannade folk! Gå och tro sådant––– .
Satans pack! Förbannade satans pack! svor han.
När det blef mörkt vände han. Då var han
tre mil hemmaifrån, djupt inne i skogen. Han
saktade hästen och lät den gå som den ville. Då,
rätt som det var, fick han se en väldig karl som
bar ett berg på ryggen. Karlen gick böjd, ty berget
var tungt. När han fick se Sig stannade han och
sade: »Får jag lasta mjölet på vagnen? Det är
malet i Sigs kvarn, därför är det så tungt, ser du.
Där är sand i det. Får jag lasta, du, får jag lasta?»
Sig gaf hästen ett rapp och jagade framåt.
— Satans fantasier!
Hält snart mötte han en stor, ful käring. Hon
pekade på skogen och sade: »Titta hur Sig Folkesons skog dansar!» och han såg hur träden dansade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
