Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Sig Folkesons historia - 7. Sig Folkesons sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5°
SIG FOLKESON
SJUNDE KAPITLET.
8ig Folkesons sista år,
Åren gingo. Sig Folkeson började gråna. Hvar
mänska kunde se att hans rygg kröktes och höra
hur hans röst mer och mer miste sin klang. Ja,
det kunde icke nekas till att Sig Folkeson, storm
karlen, gått in i aftonen som följer på dagen. Har
någon sett en gammal ståtlig fura liksom längta
efter att få falla, att stormen måtte komma? Sådan
var Sig Folkeson mot kvällningen.
Fast han gjort ett stort lefnadsverk, var han
icke riktigt nöjd med sitt lif. Åtminstone tycktes
det så. Fastän folket vördade honom som en far
och kung, var han icke riktigt belåten. Alldeles
som om kungskronan varit honom för tung. Fast
han sett idel god skörd af sin sådd, var det som
om han stått för ett fält med tomma ax. Fast han
för längesedan låtit utplåna: »Detta har Sig Folke
son, vallpojken, gjort», som stod på det stora sten
blocket i fiskeverkena i sjön, och i de ordens ställe
låtit inrista: »Med Guds hjälp, Sig Folkeson.» Så
var det ändå som om han gått och rufvat öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
