Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Sig Folkesons historia - 7. Sig Folkesons sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
SIG FOLKESON
nöds skull? Det trodde alls icke folket. Ty det
visst icke att alla gårdarna voro intecknade.
Men så en dag sålde han kvarnen som malt i
långa år de fattiges säd. Då kom en stor tung
tanke öfver folket. Och sen kom ryktet. Det lopp
från gård till gården, från stuga till stuga, liksom
elden från tufva till tufva, från strå till strå. Ryktet,
det otroliga ryktet, att Sig Folkeson skulle bli
tvungen att gå från gård och grund, om icke snar
hjälp komme. Som en löpeld gick ryktet genom
Simlångsdalen. Då var det som det skedde, det
underbara. Hänförelsen kom öfver Simlångsfolket,
det fattiga, tåliga. Den började, hänförelsen, långt
i nordost i skogarna där en flicka drömt hur hela
socknen offrade ät Sig Folkeson. Därifrån spred den
sig som en ljum vårvind öfver hela dalen.
Däraf kom det sig att bonden i stugan tog sin
bästa ko, ja det säges att det funnos de som togo
sin enda ko, lade repet om hornen och ledde åstad
mot Marsjö, där Sig Folkeson bodde. Det var en
dag Sig Folkeson stod på sin trappa i tunga tankar
som han fick se det konstiga tåget komma: horn
vid horn, så lång vägen var; liksom en stor mark
nadsdag. Men när tåget af de råmande korna tagit
slut, så vidtog ett annat: torpare med får eller
getter, knektar från skogstorpen med en gris eller
en gås, backstusittare med ett litet lamm, undantagsfolk med en höna i en korg, sist komrno några
barn med plockade vildblommor och bundna kvastar,
liksom skulle dessa kunna rädda Sig Folkeson och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
