Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE KAPITLET.
Folket.
Storvulen och härlig är naturen kring Sirnlångens sjö, full af jublande sång till lifvets ära, stämningsrik är den, mättad af saga och sägen.
Men mager är marken, o, så förtvifladt mager.
Skral är tegen, stenbunden är jorden. Skördar vill
den icke bära. Bete vill den aldrig gifva. Sår bon
den säd, så skördar han sten, sätter han frö, så
mejar han ljung. Evig otack blir hans mödas lön.
Skog, buskar och ljung trifvas godt, men icke strå
eller ax. Därför är det som folket här är så fattigt
och uselt. Fattigare än annorstädes. Visst plöja
de alla vårar och så, men ofta få de knappast livad
de sådde då skördens dag kommer. Det är ändock
för besynnerligt med detta folk, ty hvarje vår de
så sin skäppa säd, äro de hoppfulla. Fast de
gäckats i sin tid och deras far och farfar i sin, så
ha de ändock alla hvarje vår samma starka tro att
denna gång skola de säkert få en god skörd. Aldrig
har jag sett ett folk träla värre än folket i Simlångsdalen. Gäckadt hopp och tungt arbete ha också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
