Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Klockaren Vallenbäck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOCKAREN VALLENBÄCK
79
figur på hans rok, just där puckeln satt. Sen svedde
han en kork och sotade gubbens halfva ansikte,
halfva strök han hvitt med krita. Till sist fäste
han en kosvans vid rockskörtet. Sedan väckte han
Hellgren och skickade honom rakt till kyrkan.
Församlingen satt just i bänkarna, allvarlig och
högtidsstämd, då Låd-Hellgren kom fram stora
gången och skulle upp till orgelläktaren. Kosvansen
släpade mot bastmattan och det svarthvita ansiktet
såg hemskt ut. Det gick som en fasans stöt genom
bänkraderna.
— Satan! Satan är här! Djäfvulen, djäfvulen!
Och folket störtade mot dörrarna. Då kom
prosten ut från sakristian och såg allt i uppror
och hörde larm samt rop på djäfvulen och visste
ej hvad allt hade att betyda. Då fick han se LådHellgren på trappan till orgelläktaren, hemsk och
förskrämd. Ty Hellgren hade märkt kosvansen som
var fästad i skörtet och sett att han blef sotig om
händerna då han tog sig i ansiktet, och han hade
hört folket kalla honom satan. Då hade han be
gripit.
Så att han började gråta öfver sitt elände och
öfver Vallenbäcks elakhet då prosten kom och
skulle banna honom.
Nu stod prosten och tröstade honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
