Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Om Kerstin, prostens dotter, och om Majviola, som bodde i Klöfskogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
FOLKET
efter syrénklasarna som hängde tätt vid fönstret,
och bröt af en gren.
Hvad det starka solskenet låg som en slöja
öfver trädgården långt ned mot björkallén! Såsteg
hon npp på stolen för att se öfver björkhäcken. Hon
slog händerna i hop och jublade. Där låg ju Mars
gård och sjön och bergen i skimmer och glans.
Först såg hon Marsgårds hvita byggnad och den
gamla parken. Sedan tog den stora klöfverängen vid
ned mot sjön. Den ängen var då som ett rosenland
kring Damaskus! Midt på ängen låg Högen, Troll
högen, som Klas Vilhelm kallade den, lik en hvälfd
hjälm. Och de tre asparna på toppen tyckte hon
blef till fladdrande plymer. Nedanom klöfverfältet
slingrade sig gärdesgården, den murade grå gärdesgården, som en mörk bård kring den röda ängen.
Bakom drog den hvita landsvägen fram. Hon såg
röset där milstolpen var rest, och hon såg stentaflan med kungens blåmålade krona på och det
röset blef till ett stort monument öfver alla dem
som tågat härvägen in i Småland och aldrig kommit
tillbaka. Där nedanför låg sjön. Så den glittrade
i solen! Små, små böljor krusade vattenytan, så
att hela solvägen gungade. Långt bort till Blåvikslandet gick den, solvägen, och där lopp den in i
vassarna och försvann i säfven. Hon följde solstigen
och steg i land på andra stranden, just där lobeliorna hade tråcklat stora hvita och blå tråckeltrådar
i kanten af den ljusa vattenduken. Hon sprang in
bland bokarna, hon klef uppför backarna och snart
var hon högt uppe där härvägen slingrade sig som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
