Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Ödman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ODMAN
95
skorna. Fast de trugade honom, kunde han icke.
Då förstod ungdomen att visdiktaren hade sorg och
läto honom vara i fred. Ju mer dock kvällen led
och vinet rann och dansen gick rundt salarna, dess
mer vek grubblet från honom och han blef glad
och hurtig som de andra och diktarlyckan kom
öfver honom, så att han sjöng visa efter visa. Det
var nu han diktade om Marsgårds granar, om Klöfkungen och myrornas krigståg. När det var hunnet
till midnatt, höll han tal för Simlångsmänskorna,
de härliga, de glada som han älskade mer än allt
annat i världen.
— Si, så glada finns intet lefvande som folket
kring Simlången, så sorglösa, så glädjedruckna. Finns
magrare jord och fattigare i Sverige? Finns rikare
hjärtan och gladare själar i världen? Magert och
fagert det rimmar, det vet ni, Simlångsfolk ! Jag
har i dag förbannat er alla, nu prisar och väl
signar jag er. Hvarför. gråter ni i dag och dansar
i morgon? Inte vet jag! Men det vet jag att just
så är det med folket i vår trakt. O, ja då, hvad
jag älskar er, I Simlångsmänniskor! I ären mera
modiga än andra. Fast det tunnas i pungen så
strön i guld, fast det maler i lungorna så skratten I.
Så skall ett lif lefvas, Simlångsfolk! Men jag vet
också att ni icke i denna trakt kunna lefva annorledes, att ingen kan lefva annorledes, att det är sjön
som förtrollat oss alla, så att vi sucka i dag och le
i morgon, så att vi gråta då solen går upp och sjunga
om kvällen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
