Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
FOLKET
Helig svarar också ekot i den tomma sakristian.
Så faller prosten på knä och hans mantel veckas,
så att guldkorset bryter sig i ljnset och blixtrar
och blänker.
— Jag fattig syndig männniska. . .
Församlingen sjunker ned i bänkarna och ljusen
hämta till af luftdraget. Det hörs som ett sakta
mummel i kyrkan — i julottan läsa alla sin synda
bekännelse.
Sedan reser sig folket och sjunger:
— Herre förbarma dig!
Det låter som bruset af Jesus Maria genom en
korshärs leder före en drabbning.
Så prosten: Ära vare Gud i höjden!
Han var gammal, prosten, så att han tröttnade
fort och rösten blef låg och andfådd.
Men från folkets läppar kom det liksom en gäng
en köpt jubelsång ljöd kring romarkejsarnas triumf
vagn :
— Yi prise och tillbedje dig!
Då vänder sig prosten mot altaret och guld
trådarna glimma, och ett litet barn slår händerna
samman och ropar: »Sä roligt!»
Men prosten gråter öfver folket. . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
