Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Klöfberget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io6
FOLKET
borta. Ormbunkskalkarna hänga vissnade och falla
till marken. Guldbaggen glänser igen, lysmaskens
lykta sprider ljus som förr. Myrtåget sätter sig åter
i gång. Vinden rasslar som förr i löfven. Bäcken
sorlar på nytt.
Om hundrade år är det åter en midsommarnatt
i ormbunksdalen.
Där ormbunksskogen tar slut, reser sig sedan
det andra berget. Högt ofvan det första med klippor
och afsatser, klädt i lingonris och blåbärsbuskar,
med några vackra aspdungar på krönet. Här i detta
berg är det som falkarna och korparna föra sin eviga
strid om herraväldet. Den snabba, jagande pilgrimsfalken med de långa smala vingarna och det krumma
skarpa näbbet är väl ännu härskaren som drifver de
svarta korparna bort till klipporna tätt vid tredje
berget dit ingen sol kommer.
Tredje berget närer endast tynande grå ljung
som aldrig hinner slå ut i blom. På bergets krön
ligga de två klippor som trollen i Småland kastade
mot Breareds kyrka, men som icke hunno fram.
Fjärde berget ligger naket och dystert. Det
når mest upp i molnen och folket säger att det är
Guds fotapall. Innerst i detta berg bor jätten Klöf,
bergkungen Klöf, kejsaren Klöf. I tusen år har han
bott därinne. En gång var han en glad furste, men
så kom grubblet öfver honom och han stängde sig
inne med sina kämpar i bergsalarna. I den innersta
salen sitter han själf. Han talar icke, han bara
tänker. Kronan har borrat sig in i hjässan, skägget
vuxit genom golfvet, hufvudet sjunkit djupt ned i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
