Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. »Guds hårda straff, både frost och hagel och allt ondt, skall drabba oss»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»GUDS HÅRDA STRAFF SKALL DRABBA OSS»
I I 3
i gång nerför berget. Kvinnorna togo hamrar och
borr och kilar, matkorgar och mjölkkrukor samt
följde efter.
När sedan alla kommit ned från berget, ord
nade sig hela skaran i ett långt tåg och satte sig i
gång mot Marsgård. Framför tåget gick en torpare
som hade reda på genstigarna upp till gården och
visade vägen. I slutet af tåget kom hela barnskaran
som under färden genom snåren och dungarna lekte
krigsfångar.
Men i nordostrummet på Marsgård, det som
vette mot parken, satt Kerstin och såg det underliga
tåget komma skogsvägen fram mot gården. Först
tyckte hon att det var ett jublande segertåg som
kom med slagna fångar, helst då hon såg de lekande
barnen som följde i spåren. De hade satt blommor
i sina mössor och dukar och kvistar i sina kläder
och sågo så jubelglada ut. Sen såg hon att bönderna
hade dystra ansikten och blef förskräckt, ty hon
tänkte att kanske en stor olycka händt.
När hon kom ut på gården, hörde hon Klas
Yilhelm tala strängt till bönderna och kalla dem
vidskepliga; då gick ett ljus upp för henne. Hon
gick strax fram till Klas Vilhelm, lugnade honom
och bad att få säga några ord till folket. Och hon
lofvade dem att man icke mer skulle spränga i
Klöfs berg utan taga i tu med en häll som låg
vid sjön, och hon bad dem gå hem och vara
lugna och i ro börja skörden eftersom vädret
var så präktigt. Klas Vilhelm skrattade och gaf
samma löfte.
8.
—
Simlångsfolket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
