Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Ödmans visor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖDMANS VISOR
1 37
Tänkte att aldrig en stråle af sol
såge han nånsin i Hinens bol.
Aldrig smeka en flickas kind,
aldrig svalkas af fläkt eller vind.
Aldrig narra ett barn att le,
aldrig en markernas blomma se.
Bara mötas af hån och flin
och satarnas lystna pinogrin.
»Nej,» han skrek och han hötte mot Hin,
»aldrig, nej, aldrig skall jag bli din!»
Börjar så leta i minnets vrår
om ingen God Gärning af Guld där står,
som kunde föra till himmelrik,
hans fattiga själ när han väl stod lik.
Men bara odygd och upptåg och skämt
hade han öfvat i lifvet jämt.
Slutligt dock inne i skräpfylld vrå
han finner en Guldpjäs i dammet stå.
Å ja, nu minns han det allt, för sant :
barnet han fann på en klippas brant,
barnet som räddades hem åt mor —
det var kanske en sak som var stor?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
