Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Midsommarfesten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 6o
FOLKET
fyra andra. Två af dessa stannade dock då de sågo
sig vara så få.
De tre klättrade upp mot toppen af klippan
där Jan och flickan stodo. Så besynnerligt! Jan
såg icke rädd ut. Han stod lugn och leende och
följde de klättrandes rörelser. Alla båtarna hade
nu lagt i land och folket gått ur för att bättre
kunna se utgången. Då hörde man Lars Gruft sakta
säga till en Böshultsbonde :
— Se, nu ser jag så tydligt att Gud vill att
han skall ha henne. Annars hade han icke ställt
så, att folket i båtarna gick i land, så att nu alls
ingen vaktar på sjön. Snart tager Jan språnget
i böljorna.
En bonde:
— Men skulle vi ändå inte gå i båtarna, i fall
en olycka skulle ske?
— Vill Gud olycka, så sker den om vi gingo
tusende i tusen båtar.
Just då tog Jan språnget i djupet. Flickan
hade han i famnen. Man hörde ett plumsande i
vattnet och ett lätt skrik.
Till båtarna! hördes då Benjamin Folkeson.
När de tre hunnit ner i båtarna, syntes inte ett
spår af något lefvande på sjön. Hela natten rodde
man af och an, utan att finna ett tecken.
Om de räddat sig eller icke, vet väl ingen.
Men som folk sade sig veta att Jan var en förunder
ligt stark simmare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
