Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Hur Ödman hjälpte Tjuf-Kalle in i himlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
FOLKET
ville de säga : »Kanske det är värre än vi tro för
Tjuf-Kalle.»
En stund låg den döende tyst, sen hördes som
ett kvidande:
— Bara en droppe, bara en droppe, prinsar!
Det kyler som is och det bränner som eld härinne!
Bara en droppe brännvin, prinsar! A, nej då! Inte
brännvin, men en präst! Hit med en präst, en präst!
De spelande sågo om igen på hvarandra. Så
gåfvo de ut korten på nytt för att spela om hvem
som skulle gå ner till byn efter prästen.
Sedan den som fått lotten att hämta prästen
gett sig i väg, fortsatte de andra med spelet. De
flyttade sig bort till hörnet där Tjuf-Kalle låg och
ängslades. Den kvällen spelade man händelsevis om
flickorna i byn och när han som skulle gå efter
prästen gått, hade de just spelt bort alla de vackraste
och alla näst vackraste och de fula med, så att nu
gick turen till de gifta. Först spelades det om
gästgifverskan, fru Lotta. Man gaf kort åt TjufKalle också, fast han var så matt att han icke kunde
hålla dem, utan Prins-Olle, en af de sex, fick spela
dem för honom. Men Tjuf-Kalle följde korten med
ögonen och Tjuf-Kalles kort vunno gästgifverskan.
Då skrattade de andra och Tjuf-Kalle försökte också
dra munnen till ett leende, fast det inte lyckades.
När de sågo att kamraten fick lugn af spelet, fort
satte de att låta honom vinna, så att snart hade
Tjuf-Kalle spelt till sig både prostinnan och länsmanskan och klockaremoran och frun pä Marsjö och
frun på Marsgård. Allt som oftast, då han tyckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
